Jag har ganska nyligt blivit arbetslös efter att ha haft anställning en tid. Det är ju inte särskilt upplyftande att besöka Arbetsförmedlingen, nej snarare tvärtom. Men så är det ju alla ansökningar som ska skickas iväg, för det mesta via e-posten men också en och annan via det gamla hederliga Postverket (finns det kvar?!). Jag konstaterar följande:
Det är ytterst sällan som man får ett svar via e-posten som bekräftar att arbetsgivaren har fått ansökan. Och om en bekräftelse hamnar i inkorgen så är det oftast från en statlig eller kommunal arbetsgivare där man har rutiner för diarieföring, mm. Skulle det mot all förmodan dimpa ned en bekräftelse från en arbetsgivare i den privata sektorn så bör man glädjas över det. Jag förväntar mig numera inte något svar från arbetsgivarna då jag har lärt mig att dom varken slösar tid eller ev. frimärken på dylikt. Nej, jag får själv ringa upp eller e-posta för att höra hur landet ligger. Men det finns undantag som bekräftar regeln. Jag blev nyligt uppringd av en arbetsgivare som ville meddela mig att jag inte var aktuell för tjänsten som jag hade sökt. Detta p.g.a. av att de hade fått så många ansökningar från personer med bättre kvalifikationer än mina. Men jag är välkommen att söka ev. framtida tjänster som passar min bakgrund bättre. Snacka om att bli förvånad. Jag nämnde förstås hur mycket jag uppskattade att bli informerad, och att det minsann inte tillhörde det vanliga förfaringssättet när man söker jobb. Fick då veta att det här företaget anser att man ska behandla arbetssökande med respekt, man är välkommen att söka ev. framtida utannonserade tjänster. Såklart vill jag söka jobb där i framtiden, helst nu genast! Ibland finns det guldkorn i grågruset!
Vad är det då som jag vill ha sagt med allt detta? Jo, jag tycker att det är ytterst sällan som arbetssökande (eller andra med för den delen) blir behandlade med respekt nu för tiden. De gamla reglerna för hur man uppför sej mot människor i olika situationer tycks vara som bortblåsta, och det finns ingen kvalité på de regler som finns kvar. Med dagens kvalitetstänkande som genomsyrar arbetsplatser både privat och offentligt så tycks det mig som att respekt borde ha en självklar plats, men det verkar inte så. Är respektlöshet okey, eller är det bara jag som har ett gammalmodigt tänkande?
--
Kicsun