Hej,
Tycker årets mottagare av Nobelpriset i Ekonomi verkar vara riktiga Milton Friedmans lärjungar.
Det är en rätt ensidig justering av "arbetsmarknadsvapnet" de tycks predika.
Det finns ju diverse orsaker varför inte jobben och de arbetssökande hittar varandra.
Arbetsgivarna är ju också en del i ekvationen.
Om man från politiskt håll eller från näringslivet misslyckats med att hålla marknadens hjul snurrande och intäktssaldot på pluss, och därför är tvungna att sparka en massa människor känns det en aning fel med denna "easyfix" - "Försämra arbetslöshetsskyddet så hittar arbetsgivare och arbetstagare snabbare varandra".
Blir det en bra arbetsmarknad för att människor tvingas ta dåligt betalda jobb som inte kanske ens ger så mycket lön att inkomsten räcker till att försörja sig på? Blir det en bra arbetsmarknad där folk har 24 timmars jour för att de är i anställningsförhållande till något jobbförmedlingsföretag?
Eller är detta ett fall av:
Talent hits a target no one else can hit;
Genius hits a target no one else can see.