berövad på mitt jobb

Hur gick det till när du blev varslad, vad angav de som orsak till att just du blev varslad, arbetsbrist, samarbetsproblem? Hade du tillsvidare anställning eller annan typ av anställningsform. Är du medlem i facket eller inte? Hur var det med sist in först ut.

Jag är själv arbetslös sedan i augusti, jag hade en tidsbegränsad anställning vilket gjorde det lätt för dem att avskeda mig, men jag fick hjälp av min ombudsman så att jag kunde jobba fram tills dess att jag fick full a-kassa. Orsaken de angav för att säga upp mig var att "jag hade svårt att ta till mig information"

Företagen är skyldiga att följa lagar och avtal men de försöker ofta slingra sig är man tillsvidareanställd och medlem i facket har man ett visst skydd även om det har blivit sämre. Facket har fått minskad makt och de måste förhandla med sina motparter vilket gör att de inte vill gå för hårt fram. Men det finns alltid ombudsmäns om man kan prata med.

Det låter som om de kör över dig, kolla med facket även om du inte är medlem om allt gått rätt till och be dem att kolla företaget.

Det låter som du trots allt haft lite tur med att få en del hjälp så du kunde jobba kvar tills du fick full a-kassa. Fast det låter som en mindre kul orsak för uppsägning som de har angivit.

Tyvärr är det lätt att hamna i ett sådant läge att arbetsgivaren först riggar en ohållbar arbetssituation för den anställda för att sedan kunna komma med ett dylikt påstående som uppsägningsgrund. Om skälet för en uppsägning låter tunnt, brukar det också vara ännu tunnare i verkligheten.

Ja detdär hur man avskedar folk borde ju vara en konstart som bara fick utövas av kunniga, seriösa och kännande människor.
Det är redan nog så tråkigt att bli varslad, men ännu tråkigare blir det när inte de människor som fått uppdraget att verkställa uppsägningen är seriösa, pålästa och kan sin sak.

Jag blev skitförbannad över hur oprofessionellt de skötte min uppsägning på det företag som jag arbetade på.
Tur att jag var fackansluten, för det är inte lätt att hålla sig kall när arbetsgivaren får för sig att ge sparken åt en. Det känns som den ena parten sviker den gemensamma överenskommelse som ni haft många år, och vill påskina att BARA DU är den som felat.

Det är en sak om de har bestämt sig att sparka dej och ger godtagbara lagliga och sakliga skäl, och följer reglerna. Men nej, det var darr på ribban på många nivåer. Det bröts mot LAS och det anställdes nytt folk samtidigt som det sparkades andra, och det blev andra arbetsuppgifter lediga (och tillsatta) inom företaget som jag var kvalificerad för, under den tid som de egentligen hade borde i första hand erbjudit dem till mig enligt LAS.
Och det nödvändiga pappersarbetet till AMS fixade de bara med nöd och näppe. Dessutom gjorde de min semester till ett helvete med att komma med uppsägningsmeddelandet sista veckan före min semester. Wow, va kul semesterstämning!

Chefen kom också med ett dåligt erbjudande om en klumpsumma i avgångsersättning och förtäckta hotelser om att det skulle vara bäst att jag skrev på.
Det gjorde jag inte och jag fick ut en tredubbel summa den lagliga vägen + ledigt med lön för ett halvt år.

Kontentan är att efter detta är mitt förtroende för dethär företaget inte stort på någon nivå.

Jag vet att det inte tjänar mycket till att prata skit om sin förra arbetsgivare, men det går ju att rösta med plånboken och visa på uppenbara brister i företagets verksamhet, utan att verka alltför militant.

Det kanske jag hade kunnat hålla mej ifrån om jag såhär i efterhand kunde känna att de direkt erbjöd en "fair deal" i den tuffa situationen och inte förvärrade läget med att köra "Hollywood-fasoner" och försökte med dåligt "rävspel" dessutom.

Jag hade också tur att ha några goda rådgivare som hjälpte mej mycket den gången.

När det gäller min uppsägning så hade jag just fått diagnosen "utbrändhet" och då passade dom på att tala om för mej att dom ville säga upp mej. Dom hade ingen orsakt att ge och jag var för svag för att orka ifrågasätta. Jag orkade inte stå emot och facket lyste med sin frånvaro helt och hållet. På arbetsgivarintyget kom det desto bättre att stå "På grund av arbetsbrist".Gissa vilken vrede jag känner mot min före detta arbetsgivare idag?? Jag vet idag inte officiellt varför jag fick gå, däremot så har jag fått höra vissa teorier från folk som har slutat på företaget, mm. Jag har också via facket försökt få reda på varför, men utan resultat.

Som tur var så hade jag ju haft anställningen i ca 4,5 år så det var ju inget problem med att få stämpla så småningom. När jag väl fick arbetsgivarintyget efter en månad så var själva handläggningstiden ytterligare en månad, alltså tog det två månader innan jag kunde få mina stämplingspengar. Det tog lika lång tid efter den senaste anställningen på 6 månader, företagen har inte kunskap om hur man skriver ett arbetsgivarintyg.

Ibland så undrar jag också vad för roll det är tänkt att facken ska ha egentligen. Jag har alltid trott och fått höra att "...du ska vara med i facket för om det blir problem med arbetsgivaren så ställer vi upp..." men i mitt fall så var det då inte så, tvärt om! Facken verkar jätterädda för att ta i sådant som är besvärligt och som kan försämra relationen till arbetsgivaren, facken verkar konflikträdda. Det kan ju också vara så att facken inte har den kunskap som krävs när konfikter uppstår. Jag är fortfarande med i en fackförening, känner inte att jag vill gå ur trots allt som har hänt. Jag vet personer som har gått ur a-kassan också för att det numera är så krångligt med att jobba deltid och regler hit och dit, det skulle jag aldrig våga.

Jag konstaterar att många av oss har liknande upplevelser av att bli uppsagd och det är en chock och en omställning som för det mesta är jobbig att ta sig igenom. Min senaste anställning avslutades i maj och sedan dess så har jag varit arbetslös, förutom några småanställningar en månad totalt. Men jag tänker inte ge upp.





--
Kicsun