Vi tog ansvaret, någon annan tog pengarna

Är det någon som känner igen sig?
50+,jobbat några längre arbetsförhållanden = inte så många referenser, varit arbetslös över 2 år och min branschkunskap föråldras med stormsteg. Dessutom låg utbildning med dagens mått mätt. Det blir så när man arbetar i produktionsledet.

Samtidigt går massor av samhällspengar till att vidareutbilda relativt välbetalda och välutbildade nyckelgrupper och personer i företagens ledning, medan produktionspersonalen får rudimentär skolning hafsigt på arbetsplatsen som i slutändan inte värderas till någonting trots att det är dom som ser till att produktionen fungerar. På sin höjd kan vissa chefer vara lite oroad över att viss såkallad "tyst kunskap" försvinner med de personer som friställs.

När jag blev friställd frågade jag min chef hur han trodde att jag som 50+ skulle få något nytt jobb efter 25 år på företaget?
Han svarade, du har ju din utbildning. Visade klart hur väl han satt sig in i allt som arbetsgivaren enligt lag ska beakta vid avskedanden av ekonomiska och produktionsmässiga orsaker.
Jag har nu sökt hundratals jobb, och det verkar som om jag skulle vara helt värdelös för arbetsmarknaden.
Trots klanderfritt förflutet socialt och på jobbet, datavana, språkkunskaper och sociala färdighet och inga drogproblem så är jag som en smittad person för arbetsmarknaden.

Vad göra nu när "Näringslivet sålt marknaden och tappat pengarna?"
Har trott att lön och en bra arbetsplats ska räcka som motivation till att göra ett bra jobb.
Så är det inte - har du inte, förutom fast lön och rörlig lön, fått bonus och gratifikationer och optioner och eget pensionsprogram av företaget är det helt klart att du inte är en bra person för företaget.

Känns tråkigt att höra på högerns "orerande" om individens ansvar.
Jo tack ansvar har jag nog haft, men det går inte att betala matnotan med ansvar. Så här står jag nu med mitt "personliga ansvar" utan pengar medan det pytsas in samhällspengar för att bekosta viktiga funktioner i företagen som blivit ogjorda för att företagens pengar försvunnit till ekonomiavdelningen och ledningsgruppen och pensionsavtal till direktörer. Och direktörerna, som enligt dom själv "har så stort ansvar" tycks vara världsbäst på att "globalisera ansvaret" och ta pengarna.