Jag har ganska nyligt blivit arbetslös efter att ha haft anställning en tid. Det är ju inte särskilt upplyftande att besöka Arbetsförmedlingen, nej snarare tvärtom. Men så är det ju alla ansökningar som ska skickas iväg, för det mesta via e-posten men också en och annan via det gamla hederliga Postverket (finns det kvar?!). Jag konstaterar följande:

Det är ytterst sällan som man får ett svar via e-posten som bekräftar att arbetsgivaren har fått ansökan. Och om en bekräftelse hamnar i inkorgen så är det oftast från en statlig eller kommunal arbetsgivare där man har rutiner för diarieföring, mm. Skulle det mot all förmodan dimpa ned en bekräftelse från en arbetsgivare i den privata sektorn så bör man glädjas över det. Jag förväntar mig numera inte något svar från arbetsgivarna då jag har lärt mig att dom varken slösar tid eller ev. frimärken på dylikt. Nej, jag får själv ringa upp eller e-posta för att höra hur landet ligger. Men det finns undantag som bekräftar regeln. Jag blev nyligt uppringd av en arbetsgivare som ville meddela mig att jag inte var aktuell för tjänsten som jag hade sökt. Detta p.g.a. av att de hade fått så många ansökningar från personer med bättre kvalifikationer än mina. Men jag är välkommen att söka ev. framtida tjänster som passar min bakgrund bättre. Snacka om att bli förvånad. Jag nämnde förstås hur mycket jag uppskattade att bli informerad, och att det minsann inte tillhörde det vanliga förfaringssättet när man söker jobb. Fick då veta att det här företaget anser att man ska behandla arbetssökande med respekt, man är välkommen att söka ev. framtida utannonserade tjänster. Såklart vill jag söka jobb där i framtiden, helst nu genast! Ibland finns det guldkorn i grågruset!

Vad är det då som jag vill ha sagt med allt detta? Jo, jag tycker att det är ytterst sällan som arbetssökande (eller andra med för den delen) blir behandlade med respekt nu för tiden. De gamla reglerna för hur man uppför sej mot människor i olika situationer tycks vara som bortblåsta, och det finns ingen kvalité på de regler som finns kvar. Med dagens kvalitetstänkande som genomsyrar arbetsplatser både privat och offentligt så tycks det mig som att respekt borde ha en självklar plats, men det verkar inte så. Är respektlöshet okey, eller är det bara jag som har ett gammalmodigt tänkande?


--
Kicsun

Nej, respekt är inte vad man möts med som arbetssökande. Jag har inte heller fått särskilt många svar och de svar jag har fått är standardiserade, vilket kanske är förståeligt. Men hade varit trevligt med mer personliga svar någon gång emellanåt.

Men bottennappet är ändå en såkallad coach som jag blivit tilldelad för att jag är beroende av försörjningsstöd. Tanken är att man ska få hjälp att hitta arbete och därför ska man sitta i en datasal två timmar per vecka, detta fungerar även som en kontrollmekanism. 200:- dras från försörjningsstödet om man inte dyker upp. Jag tror att tanken delvis är god, men tvång och inspiration går dåligt ihop.

Den här coachen som jag råkade ut för var under all kritik. Under ett möte så började hon med att gå igenom hur dålig min situation är. Hon ritade upp det på ett papper och tittade frågande på mig. Det kändes som att hon ställde mig till svars för att min situation är dålig. Sen sa hon att hon inte visste hur hon skulle kunna hjälpa mig, jag sa att jag behövde hjälp med att komma på vad det finns för jobb, vad jag faktiskt kan jobba med. Bolla idéer. Då sa hon åt mig att jag minsann borde kunna kolla upp det själv. Att det inte var hennes jobb att göra det åt mig, vilket ju inte heller var vad jag hade bett mig om. Men sedan kom det värsta, för då sa hon att hon ville tala om för mig att hon uppfattade mig som en passiv person. konstpaus.

Jag förstår inte vad hennes syfte var. Jag förstår inte varför hennes arbetsbeskrivning kallas coach. Den enda effekten var att jag blev väldigt ledsen och inte kände något som helst förtroende för henne.

Och från soc får jag bara en massa krav och ifrågasättningar. Glasögon fick jag bara pengar till om jag köpte de allra billigaste bågarna, med billigaste glasglasen utan några specialslipningar och det fanns inte ens någon möjlighet för mig att lägga till pengar själv (leva supersnålt) för att köpa ett par bra glasögon. Jag har såpass stort synfel att jag skulle se rätt dum ut i ett par sådana glasögon och det ska man väl inte behöva göra?