Hej!
Jag har varit sjukskriven på halvtid ganska länge och den andra halvtiden har jag studerat. Enligt försäkringskassans nya regler är jag frisk nu. det innebär att jag ska på ett möte med FK och AF. Jag var på ett sånt möte för ca ett år sen och det var inte bra. Arbetsförmedlaren var jättenegativ, han dissade varenda idé jag hade. Han sa att framtidsutsikterna för bibliotekarier såg dyster ut och när jag föreslog att jag kanske kunde vicka lite inom förskolan (det har jag gjort förut) så sa han att det var väldigt svårt och inom förskolan vill man bara ha utbildad personal och det tar fem år att bli förskollärare osv. Han sa att det skulle bli ännu svårare för mig att hitta jobb eftersom jag varit sjukskriven så länge och han suckade något om att förr i tiden fanns akademikerbidrag men det finns inte längre.
Jag kände mig helt sänkt när jag gick därifrån.
Även om jag har varit sjukskriven så har jag gjort mycket annat som kanske kan komma till användning. Tex är jag konstnärligt lagd och har drivit kurser i både teater och skrivande, samt att jag har skrivit en egen bok. Men då passade arbetsförmedlaren på att säga att inom konst finns inga jobb. Hursomhelst, jag har egentligen två månader kvar på bibliotekarieprogrammet, men AF vill att jag ska ta studieuppehåll om jag ska gå arbetslivsintroduktionen, så det har jag gjort nu. Men jag är så nervös att alla arbetsförmedlare är så där negativa och bistra som den killen jag träffade sist. Allvarligt talat, jag blir jättelätt deprimerad och om jag ska ha möten med en sån person flera gånger så kommer inte jag orka det rent psykiskt. Jag skulle hellre vilja att arbetsförmedlaren ljög för mig och sa att det är busenkelt att skaffa jobb i dagens läge, för då skulle jag åtminstone inte oroa mig.
Förlåt. Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Men jag är så rädd för att gå till arbetsförmedlingen. Jag har varit inne på flera gånger om jag ska ställa in mötet. Jag kanske kan skaffa mig en coach på egen hand och fixa det där med att skaffa arbete själv.
Ni som har haft kontakt med arbetsförmedlingen, är ni ändå nöjda med den hjälp ni får? Eller hade ni undvikit AF om ni hade haft ekonomisk möjlighet?

Åh nej, nu upptäcker jag en sak till. Jag känner mig inte särskilt samarbetsvillig. Jag vill förstöra det där mötet. Jag är egentligen jättearg för jag är ju inte frisk så som jag är enligt reglerna. Jag var på behandlingshem men det lades ner på grund av besparingsskäl. Efter det har jag inte fått någon rehabilitering och plötsligt så är jag frisk bara för att tiden har gått ut. Jag är egentligen jättearg.
Jag vet inte varför jag beslutade mig för att ta studieuppehåll så här två månader innan examen, men om jag är så arg så är det ju inte omöjligt att mitt inre syfte bara är att försöra för mig själv.
Men nu har jag tagit ett beslut och det var jag som tog det och det var ingen som tvingade mig. Jag måste göra det bästa av situationen. Jag har överklagat till FK men jag får för mig att de behöver bevis också. Eftersom de inte tror mig när jag säger att jag mår dåligt så tänker jag att jag kanske måste visa dem. Jag kan säga att sen jag slutade med mitt självskadebeteende så har jag aldrig haft så starka impulser att vilja skada mig som nu.Nej nej,ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer härda ut. Det gör jag alltid. Men det känns tufft, det gör det.

Hej!

Mitt råd är att gå klart bibliotekarieprogrammet. Nu eller senare. Med examen på fickan ökar möjligheten att få jobb.
Om jag är nöjd med arbetsförmedlingen? Nej, definitivt INTE.
Men jag måste ändå hålla kontakten med dom. Annars "ryker" mitt aktivitetsstöd och det har jag inte råd med.

--
Närking med glimten i ögat

Hej!
Tack för ditt råd. Jo nog ska jag gå klart utbildningen alltid. Men jag väntar till hösten. Jag är lite nyfiken på den där "mjuka" övergången från FK till AF som talas om i medierna. Dessutom har de i sitt informationsbrev till mig beskrivit sig själva som "skickliga experter".Mot den erfarenhet jag har från dem sen tidigare kunde jag inte låta bli att flina när jag läste detta. Nu är det upp till bevis. Och faktiskt har jag turen att ha en ekonomisk situation som tillåter mig att strunta i dem om de inte motsvarar mina förväntningar. Men vilken mardröm för alla som är ekonomiskt beroende av folk som betér sig som den killen jag träffade på AF sist!
Egentligen gäller min ilska kanske inte min egen specifika situation. Den är nog mer åt det politiska hållet. Tänk om jag inte hade haft en bra försäkring och en försäkringsläkare som gjorde en annan bedömning än försäkringskassan! Det hade varit mardröm.
Men för min egen skull behöver jag hålla mig till min egen situation nu sådan som den faktiskt ser ut. Jag har alla möjligheter i världen att göra det som är rätt och bra för mig själv.Jag sitter på stranden. Tanken på att jag kunde legat i sjön känns hemsk. Men nu sitter jag på stranden och det är därifrån jag måste utgå nu.

Hej,
Hoppas ditt besök gick bra? alla förmedlare är likadana, vissa i större omfattning än andra, huvudregeln är ändå att inte svälja allt dem säger 90% luft i det dem säger 8% ... brunaktigt resten är vad de kan bistå med.

Hoppas det ordnade sig för dig