Hej alla med arbetslösa!!

Känner att jag måste skriva av mig lite frustrationer över det här med att söka jobb och att vara arbetslös.

Nu har jag varit arbetslös i ett år, dock med uppehåll i 20 veckor då jag studerade. Jag är nu färdig ekonomiassistent/administratör och känner att nu j....är jag taggad för arbetsmarknaden. Ha! det trodde jag ja, icke sa nicke. Jag söker och jag söker de tjänster som finns och som inte kräver högskoleutbildning men får hela tiden "vi har gått vidare med andra sökande". Nu har jag hamnat i ett läge där jag inte har yrkeserfarenhet trots arbetslivserfarenhet på 20 år inom serviceyrke. Men hur i hela friden ska jag kunna får yrkeserfarenheten om jag aldrig får jobba med det?

Jag har arbetat i 15 år inom handeln. Där får jag inget jobb för jag är för "gammal", Jag är 39 år. Ja tro mig, jag är för gammal för handelsbranschen och jag vet vad det beror på; Jag är för dyr, jag kan mina rätt/skyldigheter och man kan inte köra med mig på samma sätt som med ungdomar (ta inte illa upp men så är det). Snacka om moment 22 läge.

Nej nu är jag både frustrerad, tappar sugen, deppig osv som man lätt blir i denna situation. Min familj försöker peppa men som läget är nu så är det inte pepping jag behöver, det är ett jobb. Det sägs att det är svårt för ungdomarna att komma ut på arbetsmarknaden och det vet jag för jag har en nybakad student här hemma som också är arbetslös, det jag vill säga är att det är precis lika svårt för mig på 39 år och lågutbildad. Men möjligheten och orken att plugga på högskolan finns inte för min del.

Hoppas det löser sig för er andra framöver, det gör det säkert för mig med, men just nu känns det lite hopplöst.



--
Blueeye70

Det kan kännas pyrt att man inte får jobb när man utbildat sig, men i längden kommer du att vinna på det. I väntan på bättre tider skulle du kunna lära dig bokföring. Det finns några gratiskurser som man kan börja med. Att kunna bokföring skulle öka ditt värde.
Ett förslag är att som egen hjälpa småföretag med bokföring.
xxxxx

Edit av admin: Egen länk

Hej Rolf!

Bokföring kan jag redan eftersom jag är färdig ekonomiassistent, den biten ingår i den utbildningen jag gått. Men tack för tanken.

Det hjälper mig dock inte i dagsläget att jag kan bokföring eftersom jag är nyutexad. Det brister i yrkeserfarenheten (att jag är nybörjare alltså), de jobb som finns kräver att man har ett antal år i yrket för att man överhuvud taget ska vara intressant. Dessutom bor jag i en småstad där småföretagarna inte anställer i samma utsträckning som i de större städerna.

Så hur jag än vänder mig så biter jag mig själv därbak tyvärr.
Läget är tajt och det är inte lätt. Men tack för omtanken ändå.

--
Blueeye70

Du skriver att du söker och söker. Ändå har du arbetslivserfarenhet och då från serviceyrken vilket innebär att du också har kunderfarenhet. Du är ambitiös, vilket visas genom att du vidareutbildat dig. Kort sagt du borde vara intressant.

Fundera på varför arbetsgivarna inte ser dig. Kanske det är många sökanden eller varför?

Om du tror dig veta varför kanske du ska fundera på om du kan göra på något annat sätt.

Hej Rolf!

Ja visst är det konstigt. Och visst borde jag vara intressant. Jag har ju dessutom vuxna barn. Men kanske inte å andra sidan. Jag bor i en småstad och här växer inte jobben på träd direkt.

Jag tror mig veta vad problemet är: För många sökanden. Jag har provat alla metoder; Ringt arbetsgivare innan jag sökt, jag har mailat ansökan, skickat ansökan med snigelpost. Jag anpassar brevet och CV efter jobben jag söker, Jag försöker att inte använda floskler, jag har provat löpande text, jag har nu provat brev med punktuppställning.

Jag har dessutom försökt söka mig utanför min bostadsort, dock inte längre än att det inte ska bli olönsamt (både tid och penningmässigt) att pendla.

De som läst mina brev (både vänner och coacher) säger att det är mycket konstigt att jag inte ens kommer på intervju. Men troligaste orsaken till att jag inte är intressant är att jag inte har specifik yrkeserfarenhet inom området jag söker utan bara utbildning, vissa moment har jag erfarenhet av men det är något som inte syns så tydligt.

Men men jag får väl traggla på, har ju inte så mycket att välja på. Men som jag inledde den här tråden så kände jag att jag ville skriva av mig lite frustrationer som jag kände just då.

En liten undran; Varför är du mellan jobb och inom vilken yrkesgrupp har du arbetat inom?

Tack ändå för dina inlägg. Ska beakta de förslag och tankar du har.

--
Blueeye70

Anledningen,tror du,är att du bor i en småstad och att det är många sökanden. Förmodligen har du rätt.
Jag tror mig också förstå att om du bara kom på intervju skulle du framstå i bättre dager.

Så hur kommer du på intervju? Du har prövat alla sätt att synas i floden av ansökningar utan framgång, så det verkar inte vara en framkomlig väg. Naturligtvis ska du fortsätta att söka men också fundera på om det finns något sätt du kan få presentera dig för företagen.

Jag vet inte hur många företag det finns i din stad men om du ska synas behöver de ha dig på näthinnan innan de har behov av arbetskraft.

Fundera på hur du kan presentera dig för alla företag i din omgivning. Läs gärna på vilka problem de har just nu och försök föreslå en lösning eller ha förevändningen att du snabbt kan hoppa in på ett vick eller ....

Om du är hemma på moms och skatter kan även flera enmansföretag vara intressanta. De brukar avsky bokföring och momsinbetalning. Är du osäker kanske någon bokföringsbyrå behöver en assistent vid deras toppar.

Jag lärde mig en gång av en engelsman att för honom fanns bara möjligheten med eget företag. Han hade som ung misslyckats i skolan, var invandrare och satt i fängelse efter att ha slagit ett befäl i marinen på käften.
Han sa, att det finns ingen chans på jorden att någon skulle anställa honom, så han blev egen, köpte en rullande glasskiosk och är nu miljardär. Entreprenörer finns det alltid behov av.

Själv har jag 30 års industriell erfarenhet och har anställt många. Jag har också drivit egna företag och arbetar nu som konsult. Ditt fall är lite intressant därför att du är en av många som stångar er blodiga i den flod av ansökningar som finns på marknaden.

Du hittar mer om mig på min sida här på VMJ.

Jag går omkring med en känsla av att när man varit utan jobb ett tag blir så desperat att det börjar genomsyra hela ens varande.
Man blir arbetslös på ett mentalt plan.
Själv började jag efter ett tag skriva ansökningar som jag idag tycker ser ut som tiggarbrev,(jag har läst en bunt av mina gamla ansökningar)Jag blev gnällig inaktiv grå och tråkig.
Ingen vill ha med sådana människor att göra över huvud taget.

Efter femton år(skrämmande siffra, usch) bestämde jag mig för att bara acceptera min situation leva på socialbidrag och lite svartjobb då och då, strunta i att jobba och leva i stället.
Jobb har jag inte men jag mår bättre.

Hej Ste7fan!

En sak som är mycket säkert är att jag varken är bitter, desperat eller gnällig. Jag är mot många andra en aktiv arbetssökande men även jag kan känna att jag stretar i motvind. Jag kommer aldrig och jag säger aldrig acceptera att vara arbetslös. Jag försöker sysselsätta mig med andra saker också utöver jobbsökande. Men det känns många gånger trist och tråkigt att man inte ens får svar från arbetsgivarna och att det också känns som att det blivit lite överkurs på sökandet och kompetensnivån på många jobb.

Anledningen till att jag skrev den här tråden var just att få vara mänsklig och få gnälla av mig lite frustrationer som man lätt känner när man varit arbetslös en längre tid. Men jag ger inte upp tro inte det. Det kommer en dag då även jag får ett jobb. För socialbidragsläget vill iallafall inte jag hamna i.

--
Blueeye70

Hej !
Jag undrar om du fick studera med bebehållen a-kassa och hur det gick till? Jag är en kvinna på 56 år och har arbetat och varit med i facket o a-kassan (unionen) sedan jag var 17 år.
När jag nu blev arbetlös i maj 2009 så ville jag föröka komepensutveckla mig och därigenom förbättra mina chanser till nytt arbete. Jag hittade en distansutbildning till redovisningsekonom. Kursen var upplagd på så vis att man kan studera i sin egen takt bara man var klar inom 6 månader. Men i kursplanen stod det att man kan klara den på 5 veckors heltidsstudier. TRR skulle betala kursen men de ville ha ok från a-kassan först. Jag presenterar detta för a-kassan(som en förfrågan och med ett brev där jag förklarar att jag inte har eller kommer att anmäla mig till någon kurs utan deras godkännande) men får avslag från dem. Jag i mitt oförstånd överklagar beslutet eftersom regelverket säger att man kan studera på halvtid med bibehållen a-kassa. Detta resulterar i att a-kassan stänger av mig från utbetalningar under utredningen och utan att meddela mig. Jag får inga utbetalningar på en hel månad. Jag måste begära ett intyg från distansutbildningsföretaget att jag inte är eller har varit anmäld till någon kurs hos dem innan jag får mina pengar. Allt detta bara för att man själv försöker göra något åt sin situation. Men a-kassan med sitt regelverk tycker det är bättre att man sitter med armarna i kors.
/Vresros

Hej Vresros!

Nej jag studerade inte med a-kassa, jag fick ta studielån.

Man får om jag förstått det hela rätt "bara" studera en kurs på halvtid om det är ett kärnämne dvs svenska, engelska, matte m fl.

Hela vårt system är knäppt, man får inte göra någonting för att förbättra sin situation och verkligen komma in på arbetsmarknaden igen. Nej du ska söka de jobb som inte finns eller som det är ett par hundra sökanden till och som man inte har en chans att ens synas i högen.

Jag studerade hela våren med studielån och det var "bara" fem kurser som gjorde att jag blev färdig med min utbildning som jag påbörjade för nio år sen, men som jag inte avslutade för att jag inte riktigt visste vilken inriktning jag skulle ha och ville också jobba. Men när jag blev arbetslös igen tog jag mig i kragen och gjorde klart. Men jag skulle behöva läsa lite fler kurser i t ex affärskommunikation, administration m m men kan inte göra det förrän jag har fått ett jobb för jag har inte råd att ta mer studielån. Jag har visserligen bara tagit studielån en gång och det är nu men vill inte skuldsätta mig för resten av livet bara för att kunna göra min nuvarande situation bättre.

Trist att man inte får iallafall läsa några kurser på distans för att hålla huvudet och självförtroendet igång under tiden man söker arbete för det finns ingenting med studierna som hindrar att man tar ett arbete, för man kan ju studera på distans även när man arbetar heltid.

Lycka till! Och hoppas det löser sig för dig, själv ska snart få min andra coach via af.

--
Blueeye70

Jag tror att den största anledningen till att det är svårt att få jobb är alla dessa arbetsmarknadsåtgärder som finns att tillgå. Det finns en uppsjö att välja mellan om en företagare behöver personal. Och det kostar ingenting eller väldigt lite....

Officiellt söker man personal men varför anställa för dyra pengar och med allt som det innebär, när man kan göra det till en konstform att utnyttja systemet in i det minsta.

De tar in praktikanter, folk på arbetsprövning, personer i åtgärdsprogram, från integrationsverket, med arbetsskador osv osv och om man inte är nöjd eller tidsbegränsningen har gått ut och ska leda till anställning, så avslutar arbetsgivaren uppgörelsen. Och arbetsgivaren har ju alltid en förklaring till varför man inte kan behålla en viss person.

Och detta kan man göra gång på gång på gång. Ingen myndighet som ser mönstret eller ens bryr sig. Man har ju en person mindre i arbetslöshetsstatistiken.

En annan faktor som spelar in, tror jag iaf, är att man är nere på eller tillochmed under miniminivå av personal men dessa får istället utföra 1 eller flera personers arbete utöver sitt eget. På så vis kommer det in mer pengar i företaget och personalen används så effektivt och utnyttjande som det bara är möjligt.

Hej Onceagain!

Jag tror att du har helt rätt.... För det enda af tjatar om är praktik. Men Hallååå jag har 20 års arbetslivserfarenhet... Varför i hela världen ska jag gå på praktik och bli utnyttjad?

Nej det vore bättre med fler arbetsmarknadsutbildningar än att kasta pengarna i sjön med praktik. Då får vi som är arbetslösa känna att vi får använda huvudet och samtidigt få tillbaka lite självkänsla/självförtroende.

Lycka till!

--
Blueeye70

Hej Blueeye

Jag håller med dig om att man blir trött på Amf tjatande om praktik. Jag är 56 år och har arbetat i nästan 40 år och det enda Amf vill är att jag ska skaffa mig en praktikplats.
Jag frågade hur många som var i min ålder som hade fått ett riktigt jobb efter praktikplats. De svarar att det är riktigt stor chans att få ett jobb efter praktik vilket jag absolut inte tror på. Nej det enda Amf vill är att få bort en från statistiken. Jag föreslog att jag kunde praktisera hos min son som precis har startat eget. Men se det fick jag inte för man får inte praktisera hos någon man är släkt med.
Jag har varit arbetslös sedan maj 2009 men ser fortfarande igen ljusning. Ser nu bara fram emot pensionen men det är ju några år till dess. Är det någon som har något tips på hur man hankar sig fram till dess.

Hej allihop!

Jovisst är det så som ni skriver, varför skulle arbetsgivare anställa när det finns tillgång till gratis arbetskraft? De provade ju det här systemet förra lågkonjunkturen med måttliga resultat, bara snyggt i statistiken. Nej det måste till hårdare tag från AF:s sida att om man tar in en praktikant så ska det bli tal om anställning efter praktiken (ungefär som en provanställning) och missköter arbetsgivaren det och bara byter ut praktikanter med hänvisning till t ex att den passar inte här eller har andra dåliga ursäkter till att inte anställa eller bara helt sonika byter ut praktikanten mot en ny så ska det bli böter eller avstängning som praktikplats. För det här är människoförnedrande.

Men jag har iallafall lite glädje att se fram emot, har kommit in på en arbetsmarknadsutbildning som startar på måndag. Mötte inga protester från min AF då utbildningen är på annan ort och inte på hemmaplan. Hoppas bara att det leder till arbete under tiden. Men jag tror på den här och det är viktigt för mig.

För jag tror att utbildning ger mer än praktik, och lägg då hellre pengarna på det än de kassa praktikplatserna och de arbetssökande får bättre självförtroende och får också hålla huvudet igång under tiden man söker arbete, i det långa loppet ger det bättre förutsättningar för alla människor. För det hojtas ganska mycket om att det finns bristyrken där arbetsgivarna har problem att anställa folk.

Så från och med nu kommer jag ligga lite lågt här och ska känna av hur den här utbildningen känns.

Ha det gott och lycka till i er kamp om ett nytt arbete!



--
Blueeye70

det är galet att de har blivit så inriktade på praktikplatser. vad har hänt? är det bara för att få "ner" statistiken. känns ju inte alltid som om de är så vettiga heller. jobbade på ett café och där placerade de en kvinna som inte skulle lyfta tunga saker pga gammal arbetsskada... helt fel.