Vill bara skriva av min frustration lite och gnälla, för jag tycker synd om mig själv.

Jag inbillar mig säkerligen men, där jag bor (litet samhälle) får bar de som känner någon, är släkt med någon jobb.
Det syns ibland väldig tydligt då man "vet" mycket om den personen som får jobbet, så är det tyvärr och man kan ingenting göra annat än som jag. Ringa upp person som beslutat om anställningen och ifrågasätta eller be om förklaring till varför man ej själv ens kommit så långt som en intervju. Har ibland fått helt osannolika bortförklaringar.
Svågerpolitiken blomstrar i vår kommun.

Det enda sättet att komma förbi detta är att man har varit kontakt och skapat en relation till företaget innan de behöver folk.
Fundera på hur du kan få kontakt.

Visst, men det är JANTELAGEN som råder här!

Det är nog dig det är fel på.

Att skylla ifrån sig för att man inte har arbete är fel sätt
Du kan hitta på något. Jag vet. Jag var själv i gnällningsbranchen förut.

Samma här.. Vill starta ngt eget, motivation och inspiration finns! Kundunderlag,pengar och mod - saknas.

Känner som dig,
VISST, man ska inte gnälla.
MEN blääääääääääääääääää va jag hatar att jag söker hur mycket arbeten som helst och ringer och pratar med arbetsgivarn och skapar mina kontakter, men ändå inte får något arbete.

Vissa dagar vill jag helst inte kliva upp ur sängen. Mår så fruktansvärt dåligt över att inte ha jobb.
DÄRFÖR kändes det lite bra att gnälla lite

Känner igen fenomenet från mitt eget område. Helt omöjligt att få in en fot. Har få kontakter ute på företagen, mina tidigare arbetsplatser har antingen gått kk, lagt ner verksamheten eller flyttat verksamheten. Har gått enklare ingenjörsutbildning där jag satsat 100.000-tals kronor och en massa energi på, men det ger inga jobb.....
Dessa utbildningar var jättebra, man stärker sin konkurrensförmåga sa man då jag började, det snabbaste sättet att komma in på arbetsmarknaden, sa man också...
Sedan lade ett par företag inom pappersbranchen ner verksamheten i området,(ett bilföretag brottas med överlevnadsproblem....gissa vilket....), men det startades företagsparker och nya företag etablerades. Men vem sitter där och är personalrekryterare?....jo där sitter fackliga förtroendemän från nedlagda pappersbruk och sköter rekryteringen (hur har det gått till???)....vem tror ni man anställer....
Helt plötsligt är det inte så noga med utbildning och formell kompetens längre....
Kompetensen att "ha arbetat på bruket", "har gått en kurs i hydraulik i brukets regi", "är bra på att skruva",.... !??, är bättre att ha i bagaget...... (kanske även att vara rätt partimedlem också är ett bra bagage att bära på, troligt, men svårt att bevisa)
Man häpnar...........!!!!!

Ja man kan alltid gnälla brukar min granne säga.

Inte är näringslivet och företagen gnäll-befriade de heller!

De hittar inte rätta typer till sitt team....inte rätt utbildad arbetskraft nu när den behövs....För dyr svensk arbetskraft...för gammal svensk arbetskraft....hjälp att rekrytera utländsk arbetskraft önskas av staten.... investeringsstöd och utbildningsstöd önskas .... mm.

Ändå sågar näringslivet ofta själv av grenen de sitter på genom att arbetslöshet och otrygga arbetsförhållanden för dem som har jobben kvar ofta bara skapar förlamande känsla av vanmakt och otrygghet som minskar tillväxten i samhället.

Besparingen av utlokaliseringarna och nedläggningarna är bara kortsiktiga injektioner till moderbolaget och sedan kan det vara försent att något år senare spela på strängar av förtroende, samhällsnytta mm. när den stora allmänheten känner sig svikna av både företag, stat, politiker.