Ja, så ansluttar jag mig detta forum. Känns som att man kan få vara här, utan att behöva bryta ihop, när man läser om "alla andra", som har jobb.
I 10 år fick jag gå till min arbetsplats. Det kändes tryggt. Man hade en stabil, om än liten inkomst varje månad, men man visste att den kom in på kontot.
Det kändes som att man satt och gubbade upp och ner på en liten häst, på en karusell, som snurrade så sagterligen. Runt, Runt. Men då plötsligt skulle det bli' nya upphandlingar och man kände oron komma krypande. Oron var befogat. För dagen kom när den "nya arbetsgivaren", ringde och sa': "vi har inget jobb att erbjuda DIG"!. När jag frågade varför, fanns det absolut inget svar. Att man i stället hade "sparat", personer, med mycket kortare anställningstid, erfarenhet och naturligtvis lön...... Var ju det svaret jag fick ge mig själv.
Nu var tryggheten borta. Ingen inkomst skall sättas in på mitt konto, i januari. Räkningarna får väl ta' time out?
Nu känns det som att man ligger där på marken, någon knuffade mig hårt, så jag trillade av den lilla gubbande hästen på karusellen....

Nu skall man ju inte tycka synd om sig själv, för alla vet vi att i dag är det de stora entreprenörerna som har bollen, och att de kan göra precis som de vill, ofta med våra skattepengar till hjälp, i form av anställnings bidrag mm.Och så vår "kära folkvalde regering", som egentligen borde se till att det fanns rättvisa för alla, men som i stället har sorterat bort de kapitalsvaga i samhället.
Det är ju bara att inse fakta. Det finns inga lagar som skyddar en person som blir' "bort vald" av en ny entreprenör.
Det var med stor sorg i hjärtat, att lämna "mitt" jobb. Jobbet som jag i alla år hade haft på nåder!
Även om det känns sjukt orättvist, hemskt och förbannat svinaktigt, så får vi inte ge' upp, för vi kan ju! Eller hur?
Jag känner med er alla i samma båt, och hade man kunnat skrika i ett forum så det hördes, hade jag nog sprängt en del datorer. Lycka till, till oss alla utan jobb.
Kram. jsglanju.

Hej Jagkanju!
Hoppas saker och ting har börjat reda ut sig för dej en aning redan.
Jag tänkte här på dethär mantrat "Se krisen som en möjlighet" som serveras den som skuffas ut i arbetslöshet. Först får du höra det av de som sparkar dej, sedan på arbetsförmedlingen, sedan flera gånger under arbetsförberedande kursen och sedan av Maud Olofsson på TV.

Säkert!
Din kris kan vara en möjlighet för att bra saker händer, men chansen är också stor att du utsätts för övergrepp av skrupulösa arbetsgivare, banker, myndigheter och illvilliga handlingar av andra medmänniskor.
Samtidigt brukar "krisbeslut" sällan vara bra beslut i långa loppet. Kanske vi sparkade borde satsa på rätt "kristerapi" först så att vi sedan får bättre möjligheter att gå vidare.
Andra, och ibland du själv, inser inte hur tufft det är att bli arbetslös och att inte vara på topp och uppskattad på arbetsmarknaden.

Det är en skrämmande upplevelse att få kalla handen överallt för att du är för gammal och har fel, gammal eller för lite utbildning.
När du är anställd tycker du ofta att det är väl ingen konst att skaffa nytt jobb! Det gick ju lätt förra gången! Men tiderna är inte de samma som för tio - tjugo år sedan.
Fast kanske det är just där som möjligheten ligger. Det är bara du som kan se hur groteskt det tidigare så trygga samhället har blivit.

Jag har träffat jättebra människor som bjuder på sig själv som jag annars aldrig fått kontakt med, sedan jag blev arbetslös. Samtidigt har vissa andra människor och myndigheter visat upp sina sämre sidor för mej nu när inte min ekonomi är på topp och ibland är inte mitt humör heller så bra.

Livet går vidare, och det finns fortfarande människor som jag betyder mycket för trots att mitt värde på arbetsmarknaden inte står högt just nu.
Inventera och stärk dina kunskaper och intressen så mycket du kan.
Sköt om dej och ramla inte i missbruk eller i tankar om att inget lönar sig.