Hej alla!
Jag blev 1/9 uppsagd efter fyra år från en anställning som hotellstäderska, pga arbetsbrist och påföljande omorganisation inom företaget. Hade tidigare sökt nya jobb, då det var ett väldigt stressande arbete som jag inte alls mått bra av. Jag var ensam städerska på vårt stadshotell med 30 rum, samt hotellets alla lokaler samt skolmatsal. Dock var inte alla rum uthyrda samtidigt, men ofta mellan 10-15 rum. Att hinna allting var inte lätt och man var ofta tvungen att prioritera. Svårt också med kommunikationen med chefen, som inte tycktes förstå att man behövde vara fler för att klara detta på ett bra sätt. Nåja, jag fick fina referenser i alla fall, så det är jag glad för.
Jag var arbetslös i 2 1/2 månad och fick sedan jobb på ett städbolag i grannkommunen. Sökte på detta då jag läst på deras hemsida och fick intrycket att detta var en bra arbetsplats där de anställda trivdes. De verkade vara måna om sin personal, vilket gjorde att jag sökte detta.
Det visade sig vara oerhört stressande på alla sätt och då jag är 51 år kände jag att jag absolut inte kommer att kunna fortsätta med detta yrke. Alltså sade jag upp mig och känner att jag vill byta bana totalt.
Men är alla jobb så här enormt stressande idag? Hur kollar man upp hur det är att jobba på ett ställe man söker till, så man vet om det passar en? Kan ju inte hålla på att fnatta från jobb till jobb i min ålder utan vill ju gärna ha ett där jag kan bli kvar till pensionen helst. Ju äldre man blir ju svårare är det ju också att få ett jobb.
Vad gör man? Har ni några råd och tips?

--
På Gång

Hej,
tror det handlar om vilken arbetsplats man hamnar på. Min senaste ska vi inte tala om. Jag gick yrsel, magbesvär, kronisk huvudvärk, kollegans mens uteblev tom.
Det var mycket psykisk stress och en extremt dålig (om inte obefintlig organisation) i företaget. Vår "chef" fick mitt under projektets gång nya arbetsuppgifter och ny chef fick vi aldrig. Vi blev lämnade ensamma med totalansvar som var långt ovanför vår kompetens.
I slutet av jobbet så grät jag i stort sett varje dag då jag åkte till jobbet och då jag åkte hem.
Det enda jobbet som varit glad att sluta på.
(Var visstidsanställning så visste att slutet fanns, annars hade nog både jag och kollegan brutit ihop totalt)

Vad för jobb är du intresserad av?

Hej!
Tack för ditt svar och ursäkta att det dröjde! Trodde inte jag skulle få något svar på detta så jag glömde bort att titta efter ett tag.
Usch ja, du har också haft det svårt hör jag! Jag fick också samma problem med yrsel, hjärtklappning, huvudvärk, magproblem, depression och utmattningskänsla. Känns ju som ett helvete och jag känner fortfarande av det trots att jag varit arbetslös sedan 12 januari.
Detta gör ju att man blir livrädd att inte få ett jobb utan denna stress mer. Får ju höra från alla man pratar med att det ju är så på de flesta arbetsplatser numera pga besparingar och indragningar av personal. Mer och mer ska göras på samma tid som tidigare fast med färre och färre personal. AF har ju också sina krav när man är arbetslös.
Läste häromdagen att sk auditions kommer att bli vanligare när man söker jobb, och det känns ju enormt pressande att kanske behöva stå inför en jury och tala om vilka starka sidor man har ( speciellt när man känner att man inga har längre )och varför man tycker att dom ska anställa just mig... Man ska ju också vara stresstålig, flexibel, driven och erfaren i alla sammanhang, vilket jag måste erkänna att jag ju inte är numera.
Jag är konstnärligt lagd och hade ju gärna önskat få jobba med något inom det området, gärna heminredning av något slag. Vi har ett företag här på orten som tillverkar konstväxter, ljusmanchetter, kransar osv, och som jag sökt till massor av gånger. Men jag har ju inte fått något napp och jag har ju inte ålder med mig precis. Men vad man önskar överrensstämmer ju sällan med vad som går att genomföra.
Jag känner mer och mer att det spelar mindre roll vad jag jobbar med, bara det inte är stressigt utan att man får jobba i normal takt.


--
På Gång

JO besparingar görs det överallt Allt för att de ska tjäna mera pengar och stoppa i egen ficka, för inte får cheferna mer jobb att göra.

Varit på audition en gång. Var kanske 50st som de bjudit in.
Först så berättade de om jobbet sedan fick alla göra en snabbintervju på ca 10min.
Jag var bland de sista så fick vänta i ca en timme innan min tur. Bara där blir man frustrerad, bara för att de vill träffa så många som möjligt.

Var på intervju för ett tag sedan och fick inte jobbet pga att jag jobbat för mycket via bemanning (och där med korta anställningar) Annars var jag en av de bästa. Öh???
Som jag snällt sa till dem "hade ni ringt mina referenser så hade de sagt att uppdragen tog slut och att jag inte sagt upp mig"
Nu är det tydligen nackdel att vara anpassningar bra och kunna jobba på flera olika ställen.
Vet inte om man ska skratta eller gråta.

Man blir ju bara så himla upprörd av vad du berättar, och att du fick veta att du jobbat "för mycket" via bemanning, men samtidigt var en av de bästa! Märklig matematik som jag inte förstår mig på... Vad tycker dom att man ska göra egentligen?? Jag gissar att du gjort ditt allra bästa för att visa att du vill jobba och att du dessutom gör jobbet bra. Men allt som syns är att du jobbat på för många ställen?
Jag kan ju själv känna att jag inte skulle orka med att jobba på bemanningsföretag och bli skickad hit och dit och aldrig veta något. Hittills har inte AF krävt det av mig heller, som tur är. Men jag vet ju inte vad som händer framöver. Jag vill gärna vara flexibel och anpassningsbar, men känner tyvärr att hälsan tar en massa stryk när jag kör över mig själv.
Jag är nyfiken på hur gammal du är och vad du jobbat med, ifall du vill berätta?

--
På Gång