Det finns ju ganska många forum, bloggar och liknande med en massa råd om hur man skriver CV, hur man ska bete sig på en intervju osv osv men förutsättningen för att man ska ta till sig dessa råd är att man känner sig någorlunda i form. Med det menar jag att man har en någorlunda god självkänsla och självförtroende och en motivation att överhuvudtaget leta och söka jobb.

Hur många är det inte som inte har dessa förutsättningar? Ganska många tror jag. Jag själv har varit arbetslös relativt länge, är fortfarande ung och har en bra utbildning bakom mig men det som är förutsättningen för att söka jobb effektivt saknas till stor del.

Genom den tid jag varit arbetslös har min motivation sjunkit, jag känner mig ofta ensam och utan stöd. AF hjälper ju som bekant inte till på ett mer konkret och individanpassat sätt. Jag menar inte CV-kurser och allmänna samtal utan en mentor eller annan person som man verkligen kan hålla kontakt med och få stöd och peppning ifrån.

Innan dess finns det inte en chans att man ska bygga så mycket motivation på egen hand att man jobbar så pass effektivt som behövs för att få ett jobb idag.

Jag vill såklart förändra min situation men har hamnat för djupt ner som jag ser det. Man har förlorat tilltron till andras hjälp som sällan eller aldrig infinner sig och ensam är man definitivt inte stark när det gäller arbetssökande.

Jag har för länge sedan testat Linkedin och massa andra forum, haft jobbcoaching via AF osv så jag vet att det inte hjälpt mig något framåt.

Hej,
kan hålla med dig om att käcka råd inte hjälper om man inte har förmågan att göra ett bra intryck. Det är skitsvårt!
varit på säkert sex intervjuer men får aldrig jobb.
Tänker på alla råd, tips etc som man får men det hjälper inte.
finns alltid någon som är bättre.
Ska man lägga på en fasad så lyser det igenom direkt och det är väll det som man kanske gör då man följer alla käcka råd.
Nästa gång kanske man ska vara sig själv och isf ge ett lite osäkert intryck.


har gått hemma sedan oktober nu och musten är helt slut.
vissa dagar är ännu sämre än andra men nu den senaste tiden har jag mer gått in i likgiltighet. Jag är inte ens depp.
På något sätt känns det bättre att vara depp och ha någon form av känslor men orkar helt enkelt inte.

Efter sju månader, 100tals jobbsök och man inte får något så är det uppenbart att något är fel på en.

Hur länge har du gått hemma? Vilket område jobbar du inom?

Håller helt med om att att det inte alls hjälper att få käcka råd om hur man ska uppträda på arbetsintervjuer. Jag känner att man snarare blir stressad över att man måste tänka på allt som kan noteras som negativt. Om man inte visar tillräckligt mycket att man verkligen brinner för det jobbet man sökt på, så är man körd. Och hur mycket kan man brinna för alla jobb man söker?? Man söker enbart för att man måste ha ett jobb, det borde även arbetsgivarna fatta. Det gäller ju speciellt när man inte har någon utbildning utan är hänvisad till allt som man kan klara.
Man tappar ju som sagt motivationen när man varit arbetslös en längre tid och alltid får nej på allt man söker. Hur ska man då kunna utstråla någon som helst självkänsla och självförtroende?
Man känner en väldig press på de få intervjuer man är på och man känner lika stor press från AF, eftersom man inte får ett jobb. Man gör aldrig rätt och tycks aldrig vara rätt person för det man söker. Och tiden tickar iväg..

--
På Gång