Först väldans kort om mig själv, är långtidsarbetslös, är ensam, har ingen 'bästis' utan sitter ensam hemma och söker jobb. Skulle gärna vilja höra om dina tankar och funderingar,

ARBETSFÖRMEDLINGENS SEKRETESS
Jag skulle vilja ha kontakt med andra arbetslösa i mitt närområde och frågade om jag fick sätta upp en lapp om detta på deras anslagstavla men det fick jag inte på grund av 'sekretess-skäl'. Jag bad ju inte om uppgifter om andra utan ville bara exponera mig själv, varför får man inte göra detta tro, är det så att 'myndigheterna' medvetet vill att var och en skall sitta själva hemma ?

UTBILDNING
I massmedia får jag intrycket att utbildning är enda vägen ur arbetslösheten. Men rent matematiskt förstår jag inte detta, om det nu är fler människor utan jobb än det finns lediga arbeten och om man nu teoretiskt tänker sig att alla nuvarande arbetslösa skulle utbilda sig och med det få ett jobb, skulle inte detta innebära att andra blir arbetslösa ? Jag ser inte att denna vägen skulle vara en lösning för Sverige och väldans chansartat för den enskilde.

PESSIMISM
Man sitter hemma och hör hela tiden om neddragningar, varsel och uppsägningar, man söker jobb efter jobb, allt verkar vara 'eländes elände'. Med dessa tankar inom mig hela tiden gör mig nedstämd, känner mig värdelös mm. Med denna 'auran' så blir man ju än mindre attraktiv på arbetsmarknaden.
Själv skulle jag vilja ha hjälp av 3 - 4 andra arbetslösa där vi 'peppar varandra' och för gemensamma arbetssökar-resor till företag ( billigare resor, bensinen är ju så himla dyr ).

OPTIMISM
Men om jag tänker man i en annan synvinkel, pengar, det finns det ju gott om i Sverige, det finns så att alla arbetslösa skulle kunna få till sin försörjning. Och då är vägen att starta eget som jag ser det för att komma ur arbetslösheten. Här skulle jag vilja att arbetslösa skulle kunna starta upp ekonomiska föreningar, nu är ju kruxet med dagens regelverk som jag kommer ihåg det, de tre personer som håller i föreningen får inte vara arbetslösa. Enskild firma tycker jag inte verkar vara realistiskt, ekonomiska ansvaret, man har ingen att 'bolla tankar med', vad händer om man blir sjuk mm.

och sedan så finns det inte alltid utbildningar (lr få platser) då man inte vill utbilda för många inom samma område.
Om jobben inte finns, vad hjälper det då med utbildning?
Jag har äntligen, efter 6år fått ett "riktigt" jobb.
dock bara provanställd än sålänge så vågar inte hoppas med tanke på mina tidigare erfarenheter om varsel etc.

Tycker att det är jättehärligt att du har ett driv och vill försöka.
Kanske du kan gå på någon träff via ams och träffa andra arbetslösa den vägen?