Jag är den som får gå, 6 månaders uppsägningstid, snart är man själv, och ska hålla skenet uppe, medans andra medarbetare jobbar med den nya organisationen. Jag är lilla n-boyen som inte förstår varför alla skrattar och har kul.....
Fy...känner mej ensam på jobbet och går ofta och gömmer mej på toaletten. När allt vänder får du jobbet tillbaka säger alla, inkl chefen. ALLA har ögonen på mej och väntar på sammanbrottet.
Vet inte vad jag ska göra, sjukskriva mej eller hålla mej undan till sista dagen kommer. Varje dag är som en kniv i ryggen. Men, säger dom som får vara kvar, du skriver väl upp dej på företagets dartkväll? Du brukar ju liva upp det....

usch vad trist att du blivit varslad (?)
Hoppas att det gick rätt till.
Full förståelse att du inte har motivation, det måste väll ändå folk förstå eller är det för mkt begärt?
Vad för bransch arbetar du i? Svårt med nytt?

Hoppas att det löser sig för dig.
Varit i samma sits flera gånger (bemanning) så kan förstå att det är jobbigt men sedan är varje känsla individuell.

Jag förstår dig wilier. Jag var också med om en jobbig uppsägning för ett tag sen. Vi fick en ny chef som skulle spara pga företagets dåliga ekonomi. Tyckte jag fick väldigt lite stöd och förståelse från kollegor. Men det är klart, de hade sitt på det torra. Kände precis som du en total oförstålse och lite empati. De kunde skratta och gå på som vanligt medan jag kände mig helt förkrossad. Grät t.o.m på jobbet, ville bara gömma mig. Det tar tid att återhämta sig och finna ny glädje. Nu känner man sig "oönskad, bortkastad". Usch och fy....men jag hoppas det går bra för dig! Förstår inte hur människor kan bete sig så okänsligt, även om jag fick en del förståelse...
Om fler har varit i samma sits får ni gärna skriva - det hjälper lite att inte känna sig ensam.