Förr speglade jag mig i den blankande ramen på tavlan med familjefotot. Då trivdes jag inte med medelsvenssonlivet utan såg bara en suddig bild av mig själv i den blänkande ramen. Nu ser jag mig själv och inser hur bra det är med ett inrutat liv.

Jag har lärt mig uppskatta myten: villa, vovve, kombi. Jag bor inte i villa, men jag har tak över huvudet, jag har ingen vovve, jag men jag har en katt, jag kör inte kombi, utan coupé. Jag är inte där, men nästan.

Så därför vill jag visa att jag har arbetsmoral. Både när det går lätt och när det går tungt att arbeta. Både under stress och tristess, när jag chefen är nöjd eller arg, under den varma solen eller under snön som ramlar denna Luciadag. Under korta dagar, såväl som långa arbetsveckor. Inte för att jag vill bli ihågkommen om hundra år, men om jag blir ihågkommen om hundra år så ska de säga om mig; den där Tomas var en tråkig arbetsmyra! Då är jag nöjd

Det är min inställning. För att uttrycka det i klartext: Min ambition är att bli en lojal städare som städar bra, kanske bäst i hela världen. Är denna inställning väl sedd bland arbetsgivare?

Just det, mitt nick är absolut under all kritik. Men om vi bortser från det så är jag född knegare.

Det är viktigt att gå in med hög arbetsmoral men tror inte att man ska ge sken av att man kan tänka sig att offra allt för ett arbete.
Ett gott socialt liv utanför jobbet gör att man mår bra och därmed presterar bättre på arbetet.
Att kunna kombinera arbetsliv och privatliv visar även att man är anpassningsbar.
Men det är mitt tänkt, finns säkert det som ser på saken med andra ögon.