Jag har jobbat som receptionistväktare (75%) de senaste 5åren och som kontorsassistent på sidan av åt min pappa (vid behov). I våras fick jag ett nytt jobb (100%) som kontorsansvarig och bad därför om en timanställning på bevakningsbolaget och tjänstledigt från pappa.

Detta var dock ett stort misstag då jobbet inte alls var som jag trodde, och jag klarade inte alls av det. Efter en månad bestämde sig företaget för att de gjort en felrekrytering (vilket jag håller helt med om) och jag fick gå samma dag.

Som tur var fick jag gå tillbaka till pappa i lite större utsträckning och fick jobba på timmar på bevakningsbolaget. Skrev samtidigt in mig på arbetsförmedlingen då detta inte var en långsiktig lösning och anmälde mig till a-kassan.

Tiden gick och jag sökte jobb för fullt men fick inga svar. Jag hade dessutom tappat tron på allt och alla och läste alla annonser med full paranoia. Mina psykiska besvär (depression, ångest och add) blev bara värre och värre och jobbsöket blev tyngre och tyngre.

När sommaren var över var även behovet hos mina arbetsgivare det och jag fick sluta hos min pappa. Vände mig återigen till arbetsförmedlingen för att få mer stöd nu när jag verkligen inte hade nått jobb. Där fick jag löftet om en arbetscoach (skulle ta upp till 3månader) och förbud att ta fler timmar på bevakningsbolaget.

Efter ytligare en månad (vi är nu i september) blev pressen av jobbsökandet för stort och jag hade fortfarande inte fått någon coach. Jag bröt ihop totalt med dagliga panikångestattacker och blev sjukskriven.

Sjukskrivningen förlängdes och förlängdes, men tillslut tyckte min läkare det var dags för mig att börja jobba igen. Vi kom fram till att det bästa var om jag började med arbetsträna för att bygga upp mig sakta men säkert då jag är långt ifrån frisk.

Så dagen efter min sjukskrivning gått ut gick jag och min behandlare från psykiatrin till arbetsförmedlingen för att återaktualisera mig. Där kunde inget beslut fattas om arbetsträning utan det måste jag ta på ett möte med min handläggare. Tillsvidare ska jag söka jobb som vanligt annars blir det ingen a-kassa.

Så nu är min fråga; vad skriver man i ansökan?

Jag klarar inte stress, inte kritik, är inte självgående, klarar inte ta initiativ, klarar inte av att ha ansvar och kan endast göra en sak åt gången. Vet inte heller vad jag klarar längre.

Så vad skriver man? Hur förklarar man varför man söker jobb? Har inte skrivit med jobbet i våras på CV:t då det knappast är en merit. Jag planerar att söka lite av varje, men kan inte fortsätta i samma branch då jag inte riktigt kan handskas med människor just nu.

Tacksam för tips och idéer!