Hej!
Har läst era funderingar och kan inget annat än hålla med er. Varför ska det vara så svårt att respektera arbetssökande, de flesta har ju inte valt själva att bli arbetslösa. För tänk vilken kompetens vi besitter som vi inte får visa bara för att folk ser ner på alla arbetslösa. Det värsta är att samma respektlöshet bemöts man även hos af som bara talar om alla våra skyldigheter men inga rättigheter.

En annan sak som någon tog upp var det här var den s k "fritiden", varför kan man som arbetsökande inte få läsa någon kurs på distans eller högskola, utan att ta studielån, för att förbättra sina förutsättningar och för att bygga sitt sociala nätverk? Varför alla dessa söka jobb kurser som oftast inte genererar något hela tiden bara vara enda alternativ, varför inte skjuta över lite av ams-pengarna till att erbjuda arbetslösa oavsett grupp att få studera en ky-utbildning som skulle kunna ge jobb när det hela tiden pratas om att det saknas kunskapskompetent personal överallt? Hoppas någon förstår vad jag menar.

--
Blueeye70

Jag håller fullständigt med dej i allt det du säger.

kicsun

--
Kicsun

Tack Kicsun att du förstår vad jag menar och att du håller med. Det är inte många som gör.



--
Blueeye70

Ja det verkar som vi arbetslösa är en bra födkrok för en hel del opportunister, samt tydligen också något som är bra att hota dem med som fortfarande har jobben kvar.
Hittills har inte tillräckligt många av oss blivit sparkade ner i rännstenen så att vi skulle fungera som ett riktigt bra "så kan det gå"-exempel åt människan på gatan.
Inte är det frågan om någon hederstitel att vara arbetslös.

Det har inte riktigt gått upp för dem med säkra jobb och "heta" utbildningar hur arbetsmarknaden förändrats de senaste tio åren.

Arbetsgivarna klagar på att det inte finns folk med rätt utbildning att tillgå med en fingerknäppning och får därför rätt att ta in folk med rätt utbildning utifrån. Dem betalar samhället språkkurser och annat för, medan arbetsgivarna försöker sänka lönenivån i branschen.

Jag lider med Volvoarbetarna och de kanske dubbelt fler hos underleverantörerna som går en oviss framtid till mötes. som dessutom måste konfronteras med en hypernervig Maud Olofsson
som hasplar ur sig det vanliga tomma politikerjollret om vilka "massiva" åtgärder regeringen kommer att sätta in för att hjälpa Göteborg med omnejd att få bukt med arbetslösheten.

Hur kommer det sig att så mycket av de öronmärkta medlen alltid stannar någonstans på vägen, istället för att hjälpa dem som är satta i en minst lika tuff finanskris med huslån och små besparingar.

Er Ozzy Osbourne lookalike till finansminister och statsminister Reinfeldt ville inte riktigt komma ut med vilka miljardsummor de hade reserverat åt den svenska bank- och finans-sfären, som enligt dem inte alls är i kris. Antagligen är det frågan om minst tjugo gånger den summan som nu öronmärkts för de 10.000 - 20.000 som sitter löst på sina jobb.