Jag håller med dej om att självkänslan är viktig och att försöka behålla den, även när du är utan arbete, är ännu viktigare.Tror att vi i Sverige har en osund inställning till arbete, på så vis att vi är det vi arbetar med. Då blir det ju logiskt att den som är utan arbete den är ingenting.
Lyssnade idag på en debatt där en professor från Handelshögskolan förespråkade samhällstjänst, främst inom vården, för arbetslösa.Det verkar ju finnas ett stort behov av personal men frågan är varför de inte kan anställas med lön? Resonemanget i debatten gick ut på att människor vill känna sig nyttiga i samhället och det tror jag också. Problemet är väl snarast att vi har ett system som bygger på pengar dvs allt kostar, hyra, mat,kläder,bensin etc. och priserna på det stiger varje år.
Denna samhällstjänst skulle innebära att arbete utförs mot försörjningsstöd, A-kassa eller aktivitetsbidrag. Bidragen ger ju sällan en inkomst som går att leva på, knappt ens att överleva på. Om det här skulle fungera så borde vi inrätta en tidbank där en heltid som är ca 168 t/månad kan användas som betalningsmedel.Det skulle ge arbetet ett värde.
En utopi naturligtvis men kanske tankeväckande?
När vi gick från bondesamhälle till industrisamhälle förändrdes också värdet av arbetet. Som bonde så innebar min arbetsinsats att jag fick mat på bordet jag kunde äta det jag producerade. Industrisamhället introducerade lönearbete eftersom vi inte längre kunde äta produkten av vårt arbete. Vi fick köpa mat och betala hyra och det kunde vi göra pga det kontrakt vi hade med arbetsgivaren om en ekonomisk ersättnng varje månad.Den var från början liten för många grupper men ökade succesivt under åren. Då måste det ställa sig väldigt svårt att införa samhällstjänst och samtidigt kräva betalning för allt som du behöver.
Tillsist, samhällstjänst används ju som straff för mindre allvarliga brott så arbetslöshet kanske också kommer att räknas som det?