Varit med om många intervjuer där man undrar om det varit dolda kameran. På en annan intervju så sa han som intervjuade (även här en gammal gubbe) att "varje fredag har vi facket här på fika för det är mycket krångel här på företaget"

Kommer inte ens ihåg vad jag svarade ,om jag ens fick fram ngt.

Det är väll jättekul att de ringde! Även om det bara är några veckor så det en fot iaf. Något som du kanske vill jobbar mera med?

Finns massor man kan göra om är glutenfritt där man inte ens behöver byta ut till glutenfri substitut produkt.
Ris, potatis, quinoa, kyckling, kött.... finns massar *s*
Det svåraste är nog efterrätt, att byta ut vanligt mjöl mot glutenfritt är jag äckligt (utan att ens smaka)
Vad är det för fel på glass, chokladpudding, mousse, fruktsallad? och i kakväg coccostoppar, biskiver, chokladbollar, munkar? Finns hur mycket som helst inte innehåller gluten. Men det är olika från person till person.

Inte hört talas om killen som inte fick busskort, kanske något som det skrevs om mera centralt där man bor?
Men hört om många liknande händelser på min ort med.

Nu är det helg och man har lite sällskap på dagarna!
Snart är det dags för att morgonpass på gymmet!

Ha en toppen helg!

Ha ha...herregud...ja det finns ju verkligen folk till allt (med tanke på företaget som bjuder in facket på fika varje fredag)! Man slutar aldrig förvånas.

Jo det känns ju rätt bra att få sommarjobb, men vården är inget som lockar mig i övrigt, så det blir bara i sommar.

I fredags hörde också ett städbolag av sig via mail, för sommarvik. Jag sade som det var, att jag mått väldigt dåligt av stressen i mina två senaste jobb i städbranchen, och att jag tyvärr inte längre klarar att hålla det höga tempot som krävs. Hon trodde nog att jag gjort mitt i den branschen, och det kändes också väldigt skönt att säga som det är. Jag måste ju stå upp för mig själv, annars blir det ju ingen förändring. Om man inte respekterar sig själv så kommer ingen annan att göra det heller.

När det gäller glutenfritt så finns det ju massor som sagt, och som man kan bjuda alla i sällskapet på. När man kollar recept på nätet så är det ju inga problem att hitta glutenfria. Och det finns ju massor av gott till efterätt, som sagt. Men varför göra det lätt för sig om man kan krångla till det...

Minns faktiskt inte om killen som inte fick åka buss till
skolan var en lokal händelse. Men det finns ju folk överallt som är lika trista att ha att göra med. Det känns mer som maktmissbruk tycker jag.

Ha en skön helg du med!


--
På Gång

Men vad roligt att de hör av sig till dig iaf!
Helt sant att man måste respektera sig själv, fast ibland kan det vara svårt.

Idag har jag fått sökt två jobb och igår var det nog oxå två.
Jobb inom Göteborgs Stad. Tror lite att de kommer gynna de som bor i Göteborg i första hand men skadar aldrig att söka ändå.

En till "rolig" (eller vad man nu ska kalla det) händelse med en arbetsgivare var i fredags.

En annons som endast var fyra eller fem rader och där enda erfarenheten som krävdes var att kunna hantera en dator *s*
Då man skulle jobba med fakturering, tull och export (vilket jag inte jobbat med tidigare) tänkte jag föreslå praktik under upplärningsperioden.
Då man skickar sin ansökan så kan man inte bifoga fil utan man skriver typ som här (fast rutan var typ bara 1/4) vilket gör det svårare att få med allt på ett snyggt sätt.

Jag skriver lite kort iaf och avslutar med att föreslå praktik.
Försöker ringa ansvarig i flera dagar innan jag äntligen får tag på honom. Då jag frågar vilken erfarenhet som krävs så får jag till svar "äsch, det är inte så viktigt"
Sedan frågade han om min ålder, var jag bodde och sa sedan att han ger besked nästa vecka *s*

Frågade om han ville ha ett mer utförligt CV men fick till svar att han inte trodde på något som man fick lära sig på en kurs. Hm.. utbildning mao är inget bra??
Återstår att se vad som händer, tror dock att jobbet i sig kan vara riktigt roligt och det är pendling åt rätt håll

Trodde att de flesta arb. giv skulle gilla praktik (gratis arbetskraft) men vill de inte ha det så är det ju jättebra!
(även om det är nackdel för mig denna gången)

Hoppas ha bättre tur denna gången än jag hade förra tisdagen.

Ny vecka, nya tag

Det verkar ju trots allt som du får komma på många intervjuer och att det verkar finnas jobb som du kan klara.
För mig känns ju både utbudet och möjligheterna mycket smalare dessvärre.

Min syster praktiserar denna månaden på ett ställe som driver två personalmatsalar här, och jag känner två av dem som driver det ( dom har jobbat på hotellet, där jag också jobbat). Den ene av dem tyckte att jag kan komma upp på en kopp kaffe någon dag, och det gör jag ju gärna. Tänkte då passa på att anmäla mitt intresse för att arbeta hos dem, för det känns som ett jobb som kan passa mig. Visst, det är stressigt även det, men dom jobbar tillsammans i ett team och alla delar på jobbet. Man hamnar inte längst ner på hierakistegen, vilket man tyvärr gör när man städar.
Det är en viktig faktor för mig, för att i alla fall slippa den mentala stressen.
Så vi får se vad som händer.

Hoppas verkligen det går bra med det du sökt!



--
På Gång

Hur känner du att du har blivit behandlat när du städar av andra? Kommer inte ihåg om nämnt var du städar men när jag tänker på de städarna som har städat på jobbet så är det egentligen så få som pratar med dem.

Personligen tycker jag att de är lika mycket kollegor som de som sitter framför datorn så jag försöker prata med dem.
Vissa vill prata andra känns det som om de är mest besvärade, eller så kan de helt enkelt varit stressade.

Kompisen gjorde en så jättegullig grej då städaren på hennes gamla jobb slutade, hon skickade ut massmejl till alla om att de skulle lägga ihop pengar och köpa nåt.
var jättemånga som lade hundralappar!

Då jag har varit runt via bemanning så märker jag rätt så tydligt på de som är "riktigt" anställda att man är av lägre rang. Oftast så är det konsulter i ena änden av rummet och "riktigt" anställda i andra.
Tycker det är fruktansvärt illa. Vi gör samma jobb som de fast för tusenlappar mindre.

Såg nu att annonsen för jobbet där jag föreslog praktik är borttagen
Övriga tjänster som de sökte finns kvar.
Känns som att det blir ett nej, om de nu hör av sig alls.

Åh vad tråkigt med ditt sökta jobb!Man känner sig så lätt nedslaget när negativa besked bara rullar in.

Jo jag har inte kännt mig så värst uppskattad som städerska precis. En del är ju givetvis väldigt trevliga och visar respekt, men det är ju inte så ofta. Jobbade som hotellstäderska och städade hotellets alla lokaler, och inte enbart rummen. Var ensam städerska och det var väldigt svårt att få hjälp när det behövdes. Upplevde mycket stress där och man fick aldrig höra att man gjorde ett bra jobb. Pga att jag var ensam på tjänsten var jag ju också tvungen att göra prioriteringar, och det är ju såklart det man inte gjort som syns.. Nåja, blev till slut uppsagd pga omorganisation. Fick dock fint betyg när jag slutade. Men tänk vad mycket det skulle ha gjort under dom åren, att få lite uppmuntran. Jag höll på att gå in i den berömda väggen, men det var ingen som brydde sig om det.

Nåja, efter det fick jag jobb på ett städbolag, som ju var inte var ett dugg bättre när det gällde stressfaktorn, så jag jobbade bara där i 2 månader ( slutade i januari). Men det höll på att ta knäcken på mig och jag kommer inte att ta sådana jobb mer.

Där jobbade jag i bilpatrull, med att städa på olika kontor, trappstädning och butiksstäd. Otroligt stressigt med allt man ska komma ihåg dessutom. Det är koder, larm, nycklar, parkeringsautomater som man skulle ha pengar till osv. Plus tidspressen på de olika ställena. Restiden ingick i städtiden. Städbolaget hade dålig kommunikation med sina kunder, vilket drabbar den som städar. Städmaterialet räckte inte till många gånger och det fanns inte bilar så det räckte till alla. Hög sjukfrånvaro gjorde också att man fick ta de sjukas jobb på sitt schema också, så stressen blir ju konstant. Det tar ett år att komma in i jobbet helt, men man förväntas klara av det ensam efter två veckor. Stämningen blir ju också dålig på en sådan arbetsplats, så det hela var ett paket som jag inte kunde hantera.

Så därför känns det så viktigt att jag hamnar rätt nästa gång. För när man säger upp sig står man ju utan ersättning i flera månader ( 45 arbetsdagar ). Vid nästa tillfälle kommer jag ju kanske inte att ha någon sparad sem.ersättning att ta av under tiden man väntar på a-kasseersättningen.

Ja, det var en ( lång)inblick i min situation...

--
På Gång

Trist att inte känna sig uppskattad på jobbet, skapar ingen direkt motivation till att göra bättre heller.

Den berömda väggen var jag nära att dunsa in i förra sommaren likaså flertalet av kollegorna. Skämtet var att sätta upp en madrass på en vägg så att man inte slog sig så illa då man dundrade in i den *s*

Bytte däck på bilen häromdagen och får veta då jag är där att två av däcken är helt slut. Bussigt! Kunde de inte kläckt ur sig det i vintras då det tog av sommardäcken så man var lite förberedd?

På vägen hem från däckbytet får jag stenskott- rakt framför föraren. Sicken underbar dag!! *full av ironi*
Bara det inte spricker så klarar det sig. Finns spraygrejs men kan ta och fylla stenskottshålet med men är ganska litet så vet inte om det behövs. Men spricker det så är det kört.
Hade inte förvånat mig om det gör det, min vanliga otur. Varför ska det gå lätt i livet?

Inatt vaknade jag flera gånger så kunde skippat att sova alls känns det som. Blir en lunchträning idag ist för på morgonen, kroppen bara skrek av utmattning.

Kollat på 230 grader i februari" på webben. Så fantastiskt dålig serie men har man väl börjat kolla så är det kört *S*

Hoppas att denna torsdagen har något roligt att bjuda på som ett jobbsamtal eller dyl. Solen "lyser" med sin frånvaro som de senaste dagarna. Trist.

Nej det känns inte motiverande att göra något alls när man aldrig får någon uppskattning. Det hade räckt med "bra jobbat" då och då, och att man också visar respekt som arbetsgivare.

Jag brukar göra mitt bästa, är noggrann, men stressar på för att hinna med, och det utnyttjas ju. Dom ser att jag hinner... Ingen ser att man sliter livet ur sig och sitter och gråter i städförrådet varje dag...Samtidigt har jag också sagt ifrån vad jag hinner med, men det har ju inte hjälpt. Men nu tänker jag inte söka ett enda jobb till där det uttryckligen står i annonsen att man måste vara stresstålig. AF får säga vad dom vill, för tycker dom ändå jag ska söka på sådana jobb kommer jag att säga som det är på en ev intervju.

Stressen gör sig fortfarande påmind. Kan inte heller sova på nätterna. Ligger vaken i flera timmar och igår kväll hade jag hjärtklappning när jag lade mig, och kände mig väldigt uppjagad.Känner mig deppig på dagarna och gråten sitter liksom i halsen hela tiden periodvis.

Skickade ansökningar till en hel rad olika företag i går. Dock var det ju inget av dom som söker personal, men man måste ju försöka ändå. Vissa svarar direkt och tackar för man visat intresse även om dom ingen behöver för tillfället. Men dom flesta svarar ju inte alls tyvärr.

Håller med dig om att allt tycks krångla just nu, och speciellt med bilarna! Som du säger..varför ska det gå lätt i livet??? Surt med däcken!! Kanske bäst att greja stenskottet innan rutan spricker. Trist!
Vi har ju min buckla som ska fixas, vilket ju kostar 3000:- i självrisk..

Har också tittat på 30 grader i februari, men jag tyckte det var bra Väldigt sorgligt dock, i många avseenden. Man har ju fått inblick i hur det faktiskt kan vara för somliga. många tror ju också att allt blir så mycket bättre av att flytta till Thailand. Kanske borde vi satsa på det??
Nåja, nu tycker jag att man tittar på allt möjligt för att fördriva tiden lite. Allt till salu, En stark resa, Lyxfällan, Arga snickaren mm mm. Man kan få förfäras lite över andra olycka ha ha...och även få skratta lite! Tills nästa dag när man tittar på Platsbanken och i tidningen och ser att inga nya jobb man kan ta har dykt upp...



--
På Gång

Lördag, solen skiner lite och jag har vaknat på helt fel sida.
Hade två vänner här igår och blev så otroligt besviken på dem då vi diskuterade jobb. Lätt för dem att säga då både har tillsvidare men löner som en annan aldrig skulle få (jo, om man jobbade 150% kanske)

Jag tycker faktiskt att det är bra att dra en gräns på vad för jobb man söker. Men så tjatar de om att "oftast kräver de mer i annonsen än vad de gör"
Ja, det gör det nog men gränsen måste ju dras! Annars kan jag ju lika gärna söka chefsjobb!
Jag har ingen högskoleutbildning som de har. De ha aldrig varit arbetslösa, för den så har snarare arbetsgivaren jagat dem och gett dem högre lön då de pratat om att byta jobb.
Att få dem att förstå min verklighet är svår.
Den ena är min bästa vän, jag fyller år och ska ha fest, men kommer inte komma bara för att två andra inte kommer, hon vågar inte komma om inte de kommer. Världens snällaste människa men oxå den fegaste. Jag blir ju ledsen!
Men hon skulle aldrig erkänna att hon inte kommer pga det.

Idag blir det fika med vänner, en av dem har det värre än mig, hemsk att säga men det får mig att må lite bättre, att träffa någon som är i en svårare situation. Tyvärr (om man får säga så) så har hon en hjärnskada som gör att hon inte fattar situationen hon är i *s*

Efter det blir det fika hos min mans mormor och morfar, världens snällaste men sicka trugare de är! Det förstår verkligen inte nej.
Sen em/kväll ska min man grilla med jobbet.
Jag ska hem, lägga mig under täcket och gråta över pissiga livet som man lever.

usch, vad neggo jag känner mig idag men mår verkligen inte bra.

Hoppas att du kunnat sova bättre inatt. Känner igen det där med sömnlösa nätter
Bra med spontanansökningar, den dagen de behöver så kanske de ringer, då slipper de sätta ut annons

Hoppas du får en fin helg!

Har nyligen vaknat, efter ännu en nästan sömnlös natt... Somnade mellan tre-halv fyra, vaknade vid sex, sen sju, halv åtta och gick jag upp lite efter nio. Hoppas denna perioden snart går över, för annars kommer det att bli svårt.

Usch vad trist när ens vänner inte ens kan försöka sätta sig in i andras situation. Själv har jag inga problem att förstå. Självklart måste man ju dra en gräns för vad man söker. Jag är en ärlig människa och vill inte utge mig för att klara något jag inte kan. Det skulle ju bli hemskt när man måste upp till bevis, så att säga.

Har heller ingen högskoleutbildning utan satsade på mina barn istället. Jag är glad för deras skull att jag gav dom den tryggheten. Var hemma med mina yngsta under tretton år. Det var inte meningen att det skulle bli riktigt så länge, men efter nio år ville jag ut och jobba, men då var det inte så lätt att få jobb längre.
Har sedan inte haft ekonomin att studera, och visste heller inte vad jag ville göra. Nu på senare tid hade jag velat utbilda mig inom hantverk av något slag, men det är ju tyvärr för sent för utbildning nu. Många vill ju då påpeka att det aldrig är försent, men man måste ju vara realistisk. Jag kommer inte att få ett jobb när jag är färdigutbildad vid 55, men kommer att stå med skulderna ändå. Jag har ju fortfarande CSN-skuld kvar från att jag gick gymnasiet på komvux i mitten av 80-talet. Det är ju verkligheten, och med den dåliga pension jag har vill jag vara skuldfri när jag går i pension.

Men nu har jag skickat en förfrågan om en praktikplats till min handläggare. Det blir samma plats som min syster är på just nu. Och kanske kan det ju ge mig ett jobb där längre fram. Jag känner ju dem sedan tidigare också.

Känns sorgligt när du berättar om din bästa vän som inte kommer på din fest pga att två andra inte kommer. En fest är ju verkligen vad du kan behöva nu, och att få dina vänner samlade! Hur mycket fyller du?

Själv är jag av den sorten som inte är mycket för fester dock, och vill inte stå i centrum. Tycker mycket mer om att träffas och prata över en fika t ex.

Nej, nu måste jag försöka komma i ordning innan halva dagen gått...
Hoppas verkligen att din dag och din helg blir bättre än du trodde i morse!

Sköt om dig!



--
På Gång

Lördagen var upp och ner. Fikan var trevlig och det var helt ok hos mannens morföräldrar. Kvällen valde jag att spendera själv i soffan med resterna av fredagens kinamat och på tok för många chokladbollar samt massa popcorn.


Då jag inte fått någon träning på lördagen så blev det på söndagen ca två timmar på gymmet istället. Glömde min MP3 så fick träna till gymmets musik vilket blir svårare då det inte alltid är låtar som man tycker om. Dålig musik är ingen bra motivation att träna till.

Resten av söndagen var nog en av de tristaste dagarna i mitt liv. Lade om golvet här hemma (klickgolv) vilket tog längre tid än beräknat så min födelsedag spenderade jag själv framför datorn och lite vid teven. Maken som brukar vara vettig hade tappat allt vad hjärnceller heter. Små saker men blir så trött!
Vi ska bjuda min systers man som hjälpte oss med golvet på mat varpå det bli pizza. Efter att jag frågat vad de vill ha och ringt och beställt så frågar han "ska vi äta där eller här?" Öh... vi kom ju fram till att vi skulle äta hemma innan jag ringde.
Blev ganska sent på em som vi åt så på kvällen var jag inte så hungrig. Då maken frågar om vi ska ta ett bad (i badkaret, inte havet hihi) så säger jag "nej, jag ha satt på ugnen för jag ska slänga in ett bröd"
Sedan äter jag mitt och bröd och är uttråkad varpå han frågar om vi ska gå och ut och äta. Öh??? jag åt ju nyss!!!
jävla fårskalle.(jag fyllde 31)


Idag,måndag har jag haft en sådan där natt då man inte somnat utan bara legat och vritt sig. Fick tvinga upp mig vid halv åtta för sover jag längre blir det ännu värre ikväll och så är man inne i ekorrhjulet.
Inte varit det minsta trött och tänkt på tok för mycket.

Det är trist väder ute och det sägs att det ska åska. kul!
precis efter mitt humör. Nu har jag varit på riktigt uselt humör i flera dagar och känner mig som en människa som ingen vill umgås med. Vem vill umgås med negativa arbetslösa tröga feta och fula idioter?

Hoppas verkligen att du får igenom det med praktik. Borde inte vara något hinder tycker man.
Någon gång ska det ordna sig för oss tycker jag

Ja jisses....den här helgen verkar då inte ha varit nån hit för varken dig eller mig. Måste nästan skratta för det blir ju så komiskt när man tänker på det i efterhand...
Man sover dåligt, man har fått mens och känner sig utöver det som en jäkla glasruta som alla bara ser rakt igenom.
Man börjar fundera över om man ens existerar.

Grattis i efterskott på 31-årsdagen!! Då är du lika gammal som min ena dotter.

Vi ska också lägga klickgolv i vardagsrummet snart, är det tänkt. Plus tapetsera om...Inget litet jobb precis. Har en karl som håller på med allt, så man ser honom nästan aldrig. Han jobbar heltid och utöver det jobbar han i skogen titt som tätt, eller lagar bilar, eller hjälper någon med något, kör ved, klyver ved osv i all oändlighet....
Och här sitter man och känner sig tämligen överflödig på alla håll och kanter.

Ja jag hoppas verkligen jag får praktiken, för den skulle jag verkligen se fram emot. Men har inte hört något från handledaren än. Men hon borde väl inte säga nej till mitt initiativ, hoppas jag.


--
På Gång

hehe du fick mig att le angående helgen, tack behövdes

Tackar! känner mig tokgammal. vill så mycket, gjort så lite.
Sedan kommer kraven med barn och allt. Jag längtar inte men vet ju att åldern säger ju sitt (även hos min man)
Hade önskat att jag var utbildad, hade fint jobb, ångrar så otroligt mycket med mitt liv som jag inte gjort och som jag har gjort fel.

Är det dottern som pluggar på högskola som är 31?
Hur gick det med dottern och sommarjobbet som jordgubbsplockare?

Känner igen det där med att aldrig ha sin karl hemma. Min jobbar jämt känns det som. Mycket extra jobb så det bringar in pengar vilket är bra. Tack och lov är en sådan person som tycker att hans pengar även är mina pengar och ser inga problem med att jag är ute och spenderar dem.

När jag var tillsammans med mitt ex. så satt han med telefonräkningen och räknade ut hur mycket var och en skulle betala. Min bil tankade han upp med firmakortet (nä, han ägde inte firman, arbetade bara på den) Snålare människan får man leta efter. Han tyckte att jag skulle skylla mig som hade lägre inkomst än han. Kom hem sent om nätterna och tyckte att jag skulle vara tacksam att han ens kom hem.
Stannade i två år i förhållandet! Tänk hur mitt liv skulle sett ut om jag brutit tidigare?

De ringde ifrån mitt gamla jobb idag, där jag var förra sommaren och det som nästan gav mig magsår. Frågade om jag hade jobb eller inte. Sa som det var, att jag verkligen inte vet om jag pallar att komma tillbaka. Vägrar dessutom att jobba för Manpower igen så då ville jag bli visstid anställd av dem. De hade haft inne en men som slutat, den andra personen fick gå då hon inte klarade av jobbet och den tredje som nu var på på väg in var de skeptiska till.

Vet verkligen inte hur jag ska göra om de vill anställa mig över sommaren.
Det kommer bli lugnare iår men just att gå tillbaka och inte haft jobb sedan man slutade känns så pinsamt.
Känns så värdelöst av mig att inte klara av att hitta annat jobb(får väll hitta på att jag tackat nej till jobb *s*)

Kommer känna mig förnedrad att gå tillbaka. Men, det är bara (som det är nu) tre månader och det ger iaf 4-5 tusen ut mer i månaden. Då kanske man ska stå ut?
Hur hade du gjort?
Ångrar nästan att de ringde, hade varit bättre om de inte ringt. Nu är jag så förvirrad att tårarna bara rinner på mig när jag skriver det här. Klumpen i magen är så stor att den hänger nere vi tårna

När ska jag få ha en fin problemfri dag?

Himmel, du ska ju verkligen inte känna dig gammal som bara är 31!!!! Tänk på mig då....
Men jag förstår ju hur du känner, för man är ju verkligen sårbar i sin situation och det kännes som att man aldrig ska komma ur den.

När det gäller min dotter som är 31, så bor hon i Malmö och jobbar inom vården sedan många år. Men jag har också en dotter som blir 20 år i höst, och det är hon som pluggar på högskolan.Sen har jag en son på 33, som jobbar på en industri här samt en son till på 22 år, som just nu är arbetslös men som också ska börja på högskolan i höst. Rörigt? Dom två yngsta bor hemma fortfarande.
Jordgubbsförsäljningen har hon inget hört om än, så det är väl bara att vänta ( som vanligt...)

Och du...när du berättar om ditt ex så verkar det bra att han är just ett ex, för din del. Snåla människor är otroligt trista. Jag har det nog ungefär som du nu, med att gubben inte har några problem att dela med sig när han tjänar så mycket mer än man själv. Det är skönt! Men jag blir samtidigt frustrerad över att man bara ska sitta och vänta på någon som mest bara kommer in för att äta och sova typ...
Har inte samma problem med det när jag själv jobbar, men nu är det inte så kul.

När det gäller sommarjobbet på din gamla arbetsplats, så kan jag säga direkt att jag nog skulle gjort vad jag kunde för att slippa. Jag är en känslomänniska och skulle ha otroligt svårt att gå tillbaks till något gammalt som dessutom varit väldigt jobbigt, speciellt känslomässigt. Jag är en sk HSP-person, om du har hört talas om dem? High Sensitive Persons, vilket innebär att man har en högkänslig personlighet,och känner in mycket mer än den "vanliga" människan. Det är både en nackdel och en fördel, men jag har upplevt det som allra mest jobbigt inom arbetslivet. Man påverkas väldigt mycket av hela omgivningen och hur andra människor är. Man har stora krav på sig och det känns som att man inte alls hör hemma i denna världen, med alla idotier som pågår runt om hela tiden. Svårt att anpassa sig och svårt när andra människor inte kan förstå!
Nåja... Jag hade som sagt försökt på alla sätt undgå att gå tillbaks till det jobbet som gjort att man mått dåligt.
Men kanske är du tåligare än jag. Hoppas det!

Önskar dig verkligen en hög med problemfria dagar!


--
På Gång